Musikens Makt, December 1977: Difference between revisions
(+google translate button) |
(+remaining text) |
||
Line 21: | Line 21: | ||
Nåväl, Costello är nonchalant och säker: Syinger lätt rasalt med amerikansk accent och i vissa fraseringar är han så lik Springsteen att han borde skämmas. Eller jubla. | Nåväl, Costello är nonchalant och säker: Syinger lätt rasalt med amerikansk accent och i vissa fraseringar är han så lik Springsteen att han borde skämmas. Eller jubla. | ||
Låtar på två-tre minuter halkar framutan att Lag kan skilja dom åt. Snabba, riviga, lite nervösa. kompositioner. (Jag tror Costello har klåda nacken och nervryckningar vänster axel). | Låtar på två-tre minuter halkar framutan att Lag kan skilja dom åt. Snabba, riviga, lite nervösa. kompositioner. (Jag tror Costello har klåda nacken och nervryckningar vänster axel). | ||
Nyanserna upptäcker jag först efter ett stort antal lyssningar. | |||
Den första sång du lägger märke till vid en snabb genomlyssning är Alison. Den är suverän i sin enkelhet. En lugn klagande sång om en tjej som han (du eller jag) kände för länge sen och nu möter igen. | |||
Elvis Costello = 1977 års fynd? Nej sånt snack är bara fånigt, men en väldigt bra förstasida och en hyfsad andrasida har han åstadkommit på sitt debutalbum My alm is true. Och hans avsikter är säkert ärliga. Vilka dom nu än är. Men hur länge räcker han och hans skivbolag Stiffs ärlighet? | |||
{{cx}} | {{cx}} | ||
{{scanx}} | |||
{{ | |||
{{Bibliography notes header}} | {{Bibliography notes header}} |
Revision as of 16:54, 26 February 2017
|