|
Ett inlägg på Facebook fick mig att färdas drygt 40 år tillbaka i det numera ganska sargade minnet. Min vän påminde sina läsare om musikfestivalen Pink Pop i Holland i juni 1979 med tyngdpunkt på Elvis Costellos framträdande tillsammans med The Attractions. Jag var där och jag minns Costellos konsert en het måndag eftermiddag (Annandag Pingst) inför en stor publik i fullt dagsljus. Så het att himlen släppte en störstskur regn över publik och scen under Costellos konsert.
Det var en pigg och energisk popartist som visade upp sig. Karriären var än så länge i sin linda och just då, två år efter skivdebuten, kunde vi inte ana att Costello hade många, många decennier framåt som kreativ toppartist.
Jo, jag minns festivaldagen än i dag. I en chartrad buss hade jag tillsammans med en mängd svenska rockskribenter rest till södra Holland för att framförallt koncentrera oss på Dire Straits då ganska exklusiva framträdande. Mark Knopfler & Co hade med kort varsel ställt in sin planerade turnésväng i Sverige i maj 1979 och för svensk press fanns det en möjlighet att fånga upp det för stunden heta bandet i Europa istället.
Vi åkte alltså till Holland med Dire Straits i kikarsiktet men vi åkte därifrån med The Police, ett annat band på festivalen, som bästa minne och största överraskning. Stings band hade just fått sitt breda genombrott och trion imponerade starkt med både energi och låtstark repertoar. När jag nu återvänder till mina gamla texter från festivalen, och även andra skribenters sammanfattning av festivaldagen, är det ganska tydligt att även Elvis Costello och hans band hade gjort ett mer än habilt framträdande.
Min vän på fb tipsade om att Elvis Costellos liveframträdande på Pink Pop 1979 nu finns utgivet på skiva, som en del av den luxuösa återutgivningen av Armed forces som släpptes förra året. Nu har jag lyssnat på livelåtarna som är av utsökt kvalité och jag kan med lätthet och entusiasm flytta mig drygt 42 år tillbaka och höra och nästan se konserten framför mig. Elvis, på sång och gitarr, Pete Thomas, trummor, Steve Nieve, keyboards, och Bruce Thomas, bas, skapade ett fantastiskt sound som utan problem nådde ut till de över 45 000 människorna i publiken.
I min första rapport om festivalen var jag ganska kortfattad om Costellos konsert, festivalen var ju tio timmar lång, och jag hade då ingen möjlighet att referera till låtar eller analysera repertoaren som jag kan göra idag.
Konserten på förra årets utgåva är inte riktigt komplett. Sex låtar saknas från den 19 låtar långa originalkonserten men det är som sagt en ynnest att få en möjlighet att uppleva en majoritet av en bra konsert igen. 13 låtar av 19 ger trots allt en rättvis och bra bild av Elvis Costello live 1979, en artist på väldigt bra humör fast regnet öste ner under delar av konserten.
Av någon anledning saknas konsertens öppningslåt, coverlåten ”I stand accused” som skulle komma på skiva (Get happy!) med Costello 1980, men största överraskningen är att det inte fanns plats för ”Oliver's army” på nyutgåvan. Hitsingeln från Armed forces-albumet som var aktuell sommaren 1979.
Däremot är det intressant att tre låtar på konserten, som också finns med på nyutgåvan, är en försmak från Get happy!-albumet som vid spelningen var helt obekanta för oss i publiken, ”B movie”, ”Opportunity” och ”High fidelity”. Sommaren 1979 passar Costello också på att framföra en udda cover, ”So young” från australiska Jo Jo Zep & the Falcons repertoar, som han precis (28 maj 1979) hade spelat in men som inte kom på en officiell skiva (samlingen Out of our idiot) förrän 1987.
Sedan avslutas Costellos konsert/skiva med extralåten ”(What's So Funny 'Bout) Peace, Love And Understanding?”, Nick Lowe/Brinsley Schwarz-låten som har en udda placering i Elvis Costellos diskografi. Spelades in i augusti/september 1978 med Costello som sångare men gavs ut under namnet Nick Lowe & his Sound som b-sida på en Nick Lowe-singel i november 1978.
| 
