Exakt en timme spk IivIkt Elvis Costello och ha.ns Attractiomi på 1.ki-on i Stockholm: Högt tempo hela tiden, låtarna On kas de fram slag 1 slut
Slutet kom abrupt. inte en enda extralåt åt publiken som besviket Ved t.)ch väntade på att få böra mer
Egentligen är det val just vad man kunde vänta sig av denna mtirklige person, son i s jtinget och skriver Uttar som om kålnslor late existerade.
Elvis Costellos värld k4n före_ falla cynisk och känslokall:
"I don't wanna ..." (leg vill inte .") är de otid som (Mall fä IS rekommer. Och varför Är man 23 år och har vuxit uppl en storstad av asfalt, plast oyhj för-- fall i ett land som befinner ig 1 kris, som England, vad sjutiger man då om?
Meflårdheten har en annan skla också.
- Jag vill inte vara någon korn fOrstör, utan en som irriterar, en g.gym. desorienterar. En som bryter det dagliga livet bara så nuic-- t så att offret börjar fundera ter om det inte finns någpt mer den här vanliga sortens kin-- kande liv, säger han i en av sina mycket få intervjuer.
Aldrig kunde jag föreställa ►ig att folk skulle vilja fia den hår fula typen med glasögon att kiira ned sina sånger i halsos på dem, säger han också inför" det faktum att han själv har blivit "modern". Hans andra platta •merh i s Years Mode!" handlar tjog om människor som fastnar 1 mo-det som lever sitt liv enom .Mt vara inne. lans första .1 heter "My Aim Trut*" Arlipm tw-ht. te n
Textrader som "SometiSes i almost feel pist like a humati ble« ringLipeick Vogue") kokt) im 'gena pts pip ttornit rned ett , sty9nd som ör tanken till ortm, itiiin#3( • 50i.eistock trttrk 134day lioliy.Ever Broth: rsoch..1< in Attlinseatt.
en hr det 4Kr ;tik/k* ,007 kto stnicktonde borta. Ditr är det r4Its rdr usch en vallon. rom Atmingont t början gjorde St lite svOrt att. få nitgon ordning 0- 1yssni4ndet fot Olm det Att tippa fatta tpxterna flittri stenen var ty-värr atnöjligt.
Pet4 Thomas bultitde fram ryt* men på sina trummor och Steve Naive svepte och piskade fram ljudet i på klaviaturen. Elvis Cns-tello sjöng så att svetten skvätte Och tfints den wsiktiiiza noncha-lansed mot publiken utstrålade de en 4pclglädje som smittade av sig.
Två gånger log Elvis Costello ett näåtan omärkligt leende.
När han sjöng "1 don't wanna go to helsea" och "Lipstick gue" elystes han med rött och grönt nder ifrån så att giasägo-nens kuggar tecknade horn panna Kallt spöklikt ljus som då och då bröts av med varmt gult ljus.
Gensvaret från den fullsatta salongens vår starkt Darfkir blev besvikelsen så mycket större för publiken, när det plötsliga slutet kom.
|