Engelsmannen Elvis Costello är utan tvekan en av de mest begavade latskrivarna i pöpvärlden just nu Han kan som få kombinera rockens driv och fan med vackra, nästan sirliga melodier.
Och sedan genombrottet 1977 har han varit en otroligt produktiv kompositör. Förra LP:n Get Happy innehöll 20 låtar, nästan alla små pärlor med personlig karaktär.
Problemet på en fyra, fem LP-skivor har varit, att han inte förmått att ge sina låtar full rättvisa. Konsekvent använder han sig av en minimal sättning. Förutom bas och trummor finns det bara en korppgitarr och en klaviaturspelare som bara glimtvis lyfts fram, och arrangernangen har ibland varit obefintiiga, och det har låtit tjockt och onyanserat. Och hur bra melodierna än är — och för an del även en hel del texter — har det varit svårt att helt ta Elvis till hjårtat.
På scen har det varit likadant. Malmö 1978 gjorde bandet en 45 minuters spelning, där man drog igenom sin repertoar i 120 kilometers fart. Inga andharntningspauser och inga extranummer.
Med det här i huvudet var mina förväntningar på Elvis Costellos konsert i Parken i Malmö i går kväll jarska dämpade, men det år alltid roligt att bli pdsitivt överraskad, och Elvis och hans kornpgriipp, The Aitraetions, visade att de genomgått en musikalisk mognadsprocess de senaste åren. En process som börjat visa sina första resultat på den senaste LP-n Trust, den mest varierade och välarrangerade hittills.
Och det var just låtarna från den LP:n som lät bäst på konserten. Numera vägar Elvy ta ut svängarna i sitt material. Balladerna blev riktiga ballader, långsamma och känslosamma Elvis vågår utnyttja sin excellenta sångröst maximalt.
De rena rocklåtarna låter inte riktigt lika sk ramliga som förr, och en anledning till det är, att klavia-turspelaren Steve Nieve fått mer att säga till om. Han hoppar mellan orgeln och elflygeln och ger precis den färg och must Elvis Costellos låtar är värda.
|